Panikångest! Jag? Ja!

Just nu är det mycket. Jag som aldrig förstått känslan att ”gå in i väggen” för jag bara kört på. Även om man tyckt något är tufft så har jag fortsatt o kört på.

Har sett varningssignaler ett tag på mig. Punkt efter punkt som stämt in på mig ang utmattningssymptom. Häromdagen tog det stopp! Efter att ha lipat flera ggr om dagen, även på jobb då jag vart själv och illamående så jag fick vara hemma i måndags. Ringde VC o bröt ihop i luren. Fick en tid på eftermiddagen. Gick dit, blev inkallad och när hon bad mig sätta mig ner o frågade hur jag mådde, så försökte jag le och börja prata. Istället brast det för mig. Jag försökte förklara o tårarna rann. Ohållbar stress. Det blev ”domen”. Hon sa att det var bra jag kom dit, annars skulle det gå ännu längre. Nu blev jag sjukskriven i två veckor + att jag fick nummer att ringa någon att prata med om allt. En grej som blev tre, som blev fem. För mycket helt enkelt. Jag tycker inte om att avvika från jobb o vara hemma. Jag vill jobba. Jag tycker inte om att be om hjälp för jag vill klara mig själv. Men även för en stark person som mig, tog det stopp. Även jag hade en bägare som kunde rinna över.

Så nu ska jag ta hand om MIG !!

 

image

 

Kram C

 

En reaktion på “Panikångest! Jag? Ja!

  1. Sofie

    Va bra att du gick till vårdcentralen.
    Ta nu hand om dig själv! Jobbet kan vänta.

    Jag har varit sjukskriven flera månader förra året för samma sak så jag vet hur de är.
    Men ta en dag i taget.

    Kramar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>